Sajsa

Har vart ute och gått en sväng nu. Gick ner till Smycke som jag växte upp. Var riktigt mysigt att strosa runt där. Kikade på lägenheten, alltså utifrån, var på lekplatsen där jag lekte, var förbi Smycke lokalen där jag och Martina hade kalas när vi var små och lite runt om där.
Fick såna goa minnen tillbaka. Som vid smyckegården där jag lekte, där fanns ett litet minihus som man kunde gå in i med två bänkar och ett bord.. Där brukade jag och Martina ha picknick, fast oftast på taket :O Helt galna minnen och de flesta är från tiden då jag alltid var med Martina. Det är väl så.. vi var fem tjejer i klassen bara och två var utlänningar. Så det föll sig rätt logiskt att det var vi tre svenska tjejer som lekte bara. Givetvis hade jag fler kompisar runt om men jag var överlägset mest med Martina.
I vilket fall så var detta ännu en sak som pigga upp mig. Hur bra hade man inte när man var liten? Jag flyttade från Göteborg och Smycke när jag var 7 år, kommer ihåg att det var i mitten av ettan. Och innan det så var allt bara bra. Det är ju så när man är liten.. Inget är jobbigt på riktigt.. och hela livet fram tills denna tid så var allt i min värld helt okej.
Det var efter att jag flyttat som allt det jobbiga tog fart..

Och det jag vill komma till är att jag endast har ett jobbigt minne från tiden på Smycke, dagen mina föräldrar flytta isär..
och därför kändes det rätt harmoniskt att gå runt där : )

Passerade affären och köpte fikon också, det var ett måste.. Men de hade inte mina favoriter där, så det får eventuellt bli en tripp till en annan affär för att finna lyckan där ;P